ska jag le och säga att allting är bra, när någon frågar mig om min dag .
helgen som började så bra med match igår,
där det blev vinst mot stöde och vi gick vidare i cupen.
sen tänk vad fort allt kan rasa.
med tårarna i ögonen och besvikelsen som inte vill släppa,
försöker jag låta bli att hoppas,
hoppas på att denna kväll kommer sluta som det var tänkt.
för jag vill inte stå där igen, och låtsas som om allt är bra,
som om allt kommer att lösa sig, för gör det verkligen det?
kan man glömma allt och börja om på nytt utan några spår?
Kommentarer
Trackback
