varför blir jag ens förvånad?
ser du, du har tjatat konstant om detta i ett år,
och nu, när det som har varit ditt ett problem inte finns längre,
ja då tycker du att det är kul att skämta om motsatsen.
ser du inte att jag blir ledsen, att det faktiskt inte är roligt.
är det så himla konstigt att det blev som det blev,
och att jag varit så rädd för detta?
låt mig bara vara, det verkar ändå inte som om du bryr dig .