Det vackraste som finns, Är att vara någon nära, När månen lyser klart, Över skog och mark så underbart .


jag mår bra nu, det gör jag.
det är bara det jäkla illamåendet som aldrig ger sig.
jag fattar inte varför jag mår illa jämt, jämt, jämt !
när jag säger att det var flera år sedan,
det gick en hel dag utan att jag mått illa,
så ljuger jag inte, och jag säger det inte för att någon ska tycka synd om mig !
utan för att jag är så fruktansvärt less bara.
mamma hade en teori om varför en dag,
men jag vill inte tro på det, även om det antagligen är därför,
för om det är sant, så kanske jag aldrig kommer sluta !



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0